VIII:137 Carl PLANTING-BERGLO

Kapten vid Jämtlands regemente 1709-1744. Blev högst 50 år.

Äktenskap med VIII:138 Hedvig Magdalena HAMMARSKÖLD (1693 - 1764)

Noteringar

Från Björn Espells hemsida:
Carl Planting-Bergloo
Yrke: Kapten vid Jämtlands regemente 1709-1744

Far: Michael Planting-Bergloo (ca 1650 - 1729), överste på Frösön; avsked med generalmajors rang; adlig släkt nr 1016.
Mor: Armika Skeckta (ca 1665 - 1723), dotter till översten på Frösö Skans, Börje Skeckta (1623 - 1670) och hans hustru Catharina Norfelt (ca 1625 - efter 1721); adliga släkten Norfelt nr 594.

Född: 1694-12-16 Berg, Galhammar, Z 1)
Död: 1744-04-05 Hallen, Höla, Z 2)



Familj med Hedvig Hammarskjöld (1693 - 1764)
Vigsel: 1721-11-01 Alsen, Vången, Z 3)
Barn: Alexander Planting-Bergloo (1727 - 1774)
Ebba Planting-Bergloo (1730 - 1763)
Michael Planting-Bergloo (1732 - 1794)




Noteringar
Carl Michael Planting-Bergloo, född 16 december 1694 i Galhammar, Berg, död 5 april 1744. Bosatt i bl. a. Höla, Hallen, Jämtland. Blev furir vid Jämtlands regemente 14 november 1709, förare och regementsadjutant 3 april 1710, fänrik 17 juli 1711 och kapten 31 maj 1718. Bevistade fälttåget i Norge. Gifte sig med Hedvig Hammarskjöld på överstelöjtnantbostället Vången i Alsen socken den 1 november 1721. (Källa: CL, Hudiksvall)
Carl Planting-Bergloo och Hedvig Hammarskjöld hade också dottern Hedvig Christina, född 1725-12-01 och död 1773-03-12. Makarna hade också dottern Britta Catharina, född 1729-07-07 och död 1810-08-11 i Hallenberga, G. (Källa: Hammarskjöldsättlingar i Jämtland, ÖP, 1954) och (Källa: Jämten 1930, 93-ff, Anna Werner) och (Källa: Jämtlands försvenskning, Hans Jacobsson, 1991)

Kaptenen var kompaniets chef. Han skulle exercera folket och föregå dem med ett gott exempel. Han skulle se till att allt vid kompaniet gick väl och skickligen till. Han borde vara något frommare mot sina underordnade än löjtnanten och de andra. Som en fader för sina barn skulle han försvara och försörja sitt kompani och vara deras förespråkare inför översten. När löjtnanten och det övriga befälet var något stränga, så måste han i gengäld vara något blid och familjär, så att de meniga och det ringare befälet inte blev för mycket kvalda och underkuvade av någon ovettig officer och på så sätt förlorade tillgivenheten till kompaniet. (Källa: Karoliner, sid 16, Alf Åberg och Göte Göransson)




Källor
1) ÖP, 1954
2) C. Lundstedt, Sundsvall
3) Forskningsmaterial vid ÖLa

Personhistoria

Källor