Hans WIDEMAN ERIKSSON

Militär, skomakare.

Barn med Anna Kristina WIKLUND (1875 - )

Noteringar

Antagen som volontär vid Hammerdals kompani den 6/4 1895

Artikel i Länstidningen 17 juni 2005.

Med tegelstenar som barlast i packningen tränade de blivande krigarna upp kondition och styrka. Illustrationer: Kjell Nilsson-Mäki

Slutet på en militär epok

Vid en ceremoni i Österängsparken i dag markeras slutet på en mer än 300-årig militär epok
i Östersund och på Frösön.
I dag är det mesta toppmodernt.
Annat var det förr.

När Hans Eriksson-Wideman tog värvning som fast anställd volontär, vid Kungliga Jämtlands Fältjägarregemente 1895, förberedde han sig med att tillverka ett par präktiga marschkängor.

Senare i sitt liv skrev Hans Wideman ned den här berättelsen om det militära livet i Östersund under 1800-talets sista år. Dottern Margit Wideman-Hallin har haft den nedtecknade berättelsen i sin ägo vilken nu återges för första gången.

Eftersom det inte fanns kommunala färdmedel 1895 vandrade jag först de sju milen till Lit från hemmet i Laxsjö.

Tillsammans med ett tiotal blivande krigare fortsatte vi till fots från Lit genom Östersund och till Mjälle på Frösön. Där inställde sig ungdomarna vid femte kasernen på Frösö Läger.

Manskapet tilldelades uniform, gevär och diverse persedlar. På logementet skulle 150 man sova i samma rum med lukt av fotsvett. Omgående påbörjades 22 dagars exercis, skjutning och fälttjänstgöring.

Mot slutet företog man en lång fältmarsch med två tegelstenar i ränseln, samt blytackor i patronväskorna som barlast. Därefter utryckning och tentamen inför översten.

Under befäl av en korpral marscherade de som klarat sig till Lit. Därifrån vandrade Hans i 16 timmar till hemmet i Laxsjö. Sedan följde en tid av arbete i timmerskogen samt skotillverkning och lagning innan det var dags igen.

Andra årets rekryterskola påbörjade Hans Wideman i maj 1896. Den pågick i 50 dagar. Vid utryckningen blev Hans kommenderad som elev till den förberedande korpralskolan. Han utmärkte sig som en god skytt och fick andra pris i skyttetävlingen. Sedan blev det hemgång igen. Därefter en tid med odlingsarbete hos en bonde, timmerhuggning och översyn av skorna.

I början av maj 1897 var det inryckning till den militära fortsättningen med korpralsskola på Frösö Läger. Läroämnena var inlärandet av korpralsundervisningen, exercisreglementet samt praktik på beväringskompanierna med övningar i exercis och befälsföring.

Under det här skedet åkte flera av jämtarna till en riksskyttetävling i Stockholm. Kung Oskar II tog emot och hälsade välkommen. Jämtarna blev väl omhändertagna och ledsagades till visning av slottet, Skansen, några muséer. En båttur till Vaxholms fästning ingick också.

Hans Wideman blev 1897 befordrad till vice korpral. I maj året därefter fick han order om att biträda transporten av en trupp beväringar från Strömsund till Frösö Läger.

Som huvudbefäl för truppen utsågs en divisionskorpral Lindström. Han älskade gästgiveriernas öl. Långa sträckor måste han åka på trossens vagnar i stället för att marschera. Första nattens inkvartering blev i Gisselås. Gästgivarens öl konsumerades av Lindström som blev oduglig som befäl. Hans Wideman blev ensam befäl för 30 man vid marschen över Hammerdal till Fyrås för inkvartering.

Mannar från Hammerdal och Gåxsjö socknar tillstötte. Truppen bestod nu av 45 man. Tredje dagen fortsatte marschen över Lorås, där det också fanns gästgiveri med öl för de torra strupar som tillhörde Hans Widemans befälhavare.

Vidare till Olsta gästgiveri där två överordnade blev så överfyllda att man måste åka vidare. Hans Wideman fick ställa upp truppen tre gånger innan de kunde marschera därifrån till Österåsen där tredje nattkvarteret var beläget.

Där fanns inget gästgiveri men gästgivarna hade ombesörjt att det skulle finnas öl även där. Men endast tre flaskor per man fick serveras. I annat fall skulle Hans Wideman ringa länsman Byström i Lit. De överordnade var helt nere för räkning.

Den fjärde dagens marsch gick förbi Häggenås gästgivari där de struptorra korpralerna måste släcka sin öltörst återigen. De fortsatte till Lits gästgiveri som vägrade att servera öl. Det blev endast kaffe, smörgås och mjölk.

I Kläppe rådde en annan ordning. Där var det matkvoter som gällde, organiserat av nykterhetsfolk. Femte dagen fortsatte marschen via Östersund till Frösö Läger och inryckning. Hans Wideman blev halvtroppchef i fjärde kompaniet, tredje plutonen. Han fick sina ungdomskamrater och skolkamrater på sin halvtropp och befordrades till ordinarie korpral. Beväringsmötet på Frösö Läger varade i 68 dagar. De befäl som misskött sig med fylleri under marschen dit blev arresterade.

Efter sina observationer från ölfylleri i fält anmälde sig Hans Wideman år 1898 för inträde i logen 431 Odensala av IOGT och blev således godtemplare.

En organisation som han troget arbetade för i trettio år. Han blev vidare troende, medlem i en baptistförsamling och fortsatt helnykterist resten av livet.

Ett år senare fick han förtroendet att som befälhavare föra en ny trupp beväringar de tolv milen från Strömsund till Frösö Läger. Han mindes alla besvärligheter från föregående år. Som biträde fick han en ung vice korpral som var nykter och präktig.

I Tullingsås gjorde man halt för vila på ett gärde. Hans Wideman omtalade då förra årets otrevligheter. Han bad mannarna undvika ölfylleriet och lovade att göra allt för att få en trevlig marsch. Alla lovade uppfylla hans vädjan.

Det blev en lugn och trivsam marsch. Inga köp av öl vid gästgivargårdarna, endast kaffe, smörgåsar och mjölk.

Hans Wideman och två andra korpraler var bekymrade över ölet som flödade på marketenterierna och även bland rekryterna. De ordnade sammanträden med diskussioner om vilket förfaringssätt som kunde hjälpa.

En skrivelse sammansattes och presenterades för regementschefen. Det blev väldiga diskussioner och idéerna till förändringar motarbetades. Saken kom till allmän kännedom och det blev skriverier i såväl ortstidningar som i tidningar över hela riket. Två år därefter var ölet borta från rikets alla lägerplatser.

Hans Wideman blev ombedd att leda in en del befäl, som blivit alkoholister, i godtemplarorden och sedan stötta dessa till ett nyktert liv. Det var flera personer som Hans blev en hjälpare för.

1910 lades all verksamhet ned vid Frösö Läger och flyttades till I 5 i Östersund.

Där fick Hans Widman en verkstadslokal. Den inreddes och en civil arbetare anställdes. De utförde skolagningar och tillverkning av kängor.

Tiden på I5 innebar att korpral Hans Widman upphörde med all verksamhet som militär. Istäälet ägnade han sig helt åt praktiskt arbete för regementet.

Under de tolv åren i militärtjänst hade han 4-6 arbetare per år som skulle läras upp. Det blev med tiden ungefär fyrtiofem stycken. Många av dem fortsatte i skomakeriyrket på sina hemorter.

Privat hade Hans det mycket strävsamt med inköp av en fastighet några kilometer öster om Östersund, som fick namnet Lillänge.

Hustrun insjuknade i tuberkulos. De hade fem barn och det blev dryga arbetsdagar för Hans.

1920 sade Hans Wideman upp sin tjänst hos det militära och öppnade ett eget skomakeri i Östersund. Det fick namnet "Wideman och söner."

Personhistoria

Källor