Översikt

Skolbarna
ORD
Meningar
Frågesport
Substantiv
Verb
Adjektiv
Adverb
Pronomen
Konjunktioner
Prepositioner
Räkneord
Interjektioner

Blad 1: Skolbarna
Sån låte nær mæ prata jamska
Jag Je Je e husku te kuut
Mycket duktig Husku
Springa Kuut
Snabb Snærsp Je sô snærsp.
Ramla Tuller Fast je kan tuller å slå me
Vissla Blister Då blister je å låssas som inge ha hænne
Håttu Håttu Å sô e je sô håttu

Blad 2: ORD
JAMSKA SVENSKA ENGELSKA Annat språk SVENSKA ENGELSKA Annat språk
Grett


I ordning/Bra

Gatt


Måste i dåtid

Grei


Juste/Fungerande

Rång


Avig/fel

Aven een


En efter en

Auge


Ögat

Sjepples


Misslyckas

Sjemm


Ovass

Sint


Arg

Frosk


Groda

Råmpa


Svans

Jånst


Nyss

Jängs


Populär

Gjeren


Morgontidig/flitig

Tut


Skorsten

Glire


Hånlog

Sete på hykklom


Sitta på huk/på vaderna

Ha gott för


Ha lätt för att lära

Haamn


Fälla hår

Hamsu


Ovårdad

Bii


Reda sig utan mat

Adorme


Avsvimmad

Færne


Vissna

Bjænn


Björn

Blaga


Glimma

Blister


Vissla

Blåsst


Anfådd

Fröyn


Sprött

Skryp


Odryg

Fejen


Glad

Artu


Rolig

Håttu


Charmfull

Kuut


Springa

Glytt


Ljummet

Glååm


Titta

Belen


Tålamod

Viller


Bättre

Luva


Mössa

Flöt


Snabb

Väles


Lycklig

Rå


Vrå

Ringöla


Sädesärla

Nare


Norge

Myyl


Krama i hop

Kveisan


Utslag/kvisslor

Kuul


Glo

Griin


Gråta

Fåårsk


Varna, förmana

Dörastokk
Threshold
Tröskel

Deett


Falla

Bæta


Smörgås

Mjakk


trött/slut

Blad 3: Meningar
JAMSKA SVENSKA
De e grett hemæ deg De är bra ordning hos dig/Det är bra hos dig.
Je gatt gå Jag blev tvungen att gå
Han e grei Han är juste
Broka re rång Byxan är avig
Mæ tar dom aven een Vi tar dom en efter en
Auge e grönnt Ögat är grönt
De sjepples för me De misslyckas för mig
Kniven e sjemm Kniven är slö (ovass)
Je vårte sint Jag blev arg
Je såg n frosk Jag såg en groda
Råmpa at katta va fluru Kattens svans var yvig
Je såg katta i jånst Jag såg nyss katten
N dæn streken e jængs mæ stårsom Den där pojken är populär hos flickorna
Hu e geren ta se Hon är morgontidig av sig
Huse ha lång n tut Huset har en lång skorsten
Hæn glire at me Han hånlog mot mig
E man gammal kan e væ svårst te sitte på hykklom Är man gammal kan de vara svårt att sitta på huk
Hu ha gott för Hon har lätt för att lära
Hunnan haamn om våran Hundar fäller hår under vårarna
Han e hamsut klædd Han har klätt sig ovårdat
Je bii lææng på flæsje Jag blir mätt länge på fläsk
Je slog me å dorme a Jag slog mig och svimmade
Nu ha all blomman færne Nu har alla blommor vissnat
Stærsk som n bjenn Stark som en björn
De blaga ti augom hans Det glittrade i hans ögon
Man ske int blister nær man e iin Man ska inte vissla när man är inne
Je vål blåst næ je går å de e mot Jag blir andfådd om det är uppför när jag går
Man jett væ aktsam mæ dæ som e frönt Man måste vara försiktig med det som är sprött
Krusa bruk væ skryp om barna kom Kakorna går åt fort om barnen kommer
Je vårte sô fejen Jag blev så glad
De e artut å dææns Det är roligt att dansa
Han e håttu Han är charmig/trevlig/ser bra ut
Hu e husku te kuut Hon är mycket duktig att springa
Vattne e glytt Vattnet är ljummet
Hu glååmt på me Hon tittade på mig
Nær man pimpel gett man ha bra e belen Man måste ha bra tålamod när man pimplar
Je ha vårte viller Jag har blivit bättre
Luva sitt på huvvan Mössan sitter på mitt huvud
Flôgu e flöt Flugor är snabba/flugan är snabb
Om je får håll i hanna hennes væles je Om jag får hålla hennes hand blir jag lycklig
Herri n dæn råa er’e dammut I den där vrån är det dammigt
Ringöla kom om vårn Sädesärlan kommer på våren
Jamtlan ha hörd te Nare i 500 år Jämtland har hört till Norge i 500 år
Myyl man snön som e sur går e gära snöbollan Kramar man sursnö så går det att göra snöbollar
Kveisan höör ongdoma te Finnar hör ungdomen till
Hunn kuul på me Hunden glor på mig
Småbarna ha lett för te griin Småbarnen har lätt för att ta till gråten
A mamma fåårsk man je bryr me int Min mamma förmanar mig men jag bryr mig inte
De heeit dörastokk fast de bærre e e bree nuförtin Det heter tröskel fast det bara är ett bräde nuförtiden
De som dett ta bolan et hunn opp Det som faller av bordet äter hunden upp.
Gör dekkan n bæta Gör er en smörgås
Nu e dæ fell mjakk? Nu är ni väl slut?

Blad 4: Frågesport
JAMSKA 1 X 2
Grett Lycklig I ordning/Bra Tygel X
Gatt För på båt Måste Grädde X
Grei Juste/Fungerande Sak Dörr 1
Rång Rågång Blus Avig 2
Aven een En efter en Åmyning Rotändan 1
Auge Skymning Hög Ögat 2
Sjepples Tråg Ramla Misslyckas 2
Sjemm Ett gräs Ovass Skum X
Sint Sil Senfärdig Arg 2
Frosk Groda Rimfrost En sorts bark 1
Råmpa Svans Stång på hölass Ropa 1
Jånst Nyss I morgon Snart 1
Jängs Staket Populär Gänglig X
Gjeren Hungrig Morgontidig Girig X
Tut Spene Skorsten Rör X
Glire Glad Hånlog Slinta X
Sitte på hykklom Vänta på maten Ha långtråkigt Sitta på huk/på vaderna 2
Ha gott för Bra skidföre Ha nära Ha lätt för att lära 2
Haamn Fälla hår Karda Bädda 1
Hamsu Tuff Ovårdad Snygg X
Bii Skidspår Reda sig utan mat Insekt X
Adorme Avsvimmad Fiskrom Trött 1
Færne Somna Fjärran Vissna 2
Bjænn Trollslända Bända Björn 2
Blaga Glimma Klaga Blinka 1
Blister Blåsa Vissla Smida X
Blåsst Hårt Andfådd Sist X
Fröyn Nysnö Sådd Sprött 2
Skryp Dyr Odryg Loppa X
Fejen Städa Flina Glad 2
Artu Artig Aderton Rolig 2
Håttu Charmfull Vad heter du Ett tånamn 1
Kuut Knut Att springa Knut X
Glytt Ljummet Glatt Gott 1
Glååm Titta Snacka Slåss 1
Belen Vidja Tålamod Bakom X
Viller Vila Sämre Bättre 2
Luva Sopa Vispa Mössa 2
Flöt Flyter Maträtt Snabb 2
Väles Vända Lycklig Var sin X
Rå Spöke Vrå Hörn X
Ringöla Sädesärla Vårbruk Ögla 1
Nare Nästa Läder Norge 2
Myyl Krama Baka Plocka hjortron 1
Kveisan Finnar Dans Myrstig 1
Kuul Glo Kola Roligt 1
Griin Grind Gråta Grilla X
Fåårsk Frost Varna, förmana Fåra X
Dörastokk Dö av slag Tröskel Tokig X
Dett Frö Drummel Falla 2
Bæta Äta Smörgås Bädda X
Mjakk trött/slut Kattljud Maträtt 1

Blad 5: Substantiv
Sakorla (substantiv)
Böjning
Ental
Flertal


Obest. Form Grundform och ackusativ Bestämd form Dativ
Obest. Form Grundform och ackusativ Bestämd form Dativ
Slutar på n Mask. Bil Bil Bil’n Bila
Bila Bilan Bilom


N bil Bil’n menn Je sitt ti bila
De e gott om bila henen Bilan köör fort De e trångt milla bilom

Tall Tåll Tåll’n Tålla
Tålla Tållan Tållom


N tåll N dæn tålln Sköra bygg it bo sett ti tålla
De e gott om tålla hen Sköra flaug öve all tållan Sköran bygg it boa sin ti tållom

Pojke N pøjk Pøjken Pøjka
Pøjka Pøjkan Pøjkom


De står n pøjk dan Pøjken heit Patrik Klea e at pøjka. Klea e at a pøjk
De e måång pøjka De henn pøjkan e odygdu De va bærre ei ståårs lamæ all pøjkom









Slutar på a Fem. Björk Bjårsk Bjåska Bjårska
Bjårska Bjårskan Bjårskom


E bjårsk N dæn bjårksa Je sitt pyne bjårska
De e måång bjårska henen De henn bjårskan ha vårte stor Hita bjårskom står huse mett

Penna E peen Penna Penna
Penna Pennan Pennom


E peen Ta hit penna Je skriv mæ penna
De va måång penna ti låa De henn pennan e rö De e svårst å væle milla pennom

Flickan Ståårs Stårsa n ståårs
stårsan stårsan stårsom


E ståårs Stårsa e snäll Klea e at stårs’n. Klea e at n ståårs
Stårsan e vær Stårsan går på veija Je ske gå itat stårsom









Neut. Öga Aug Auge Augan
Aug Auga Augom


E auug Eine auge va blått Je ha fått e skrep ti augan
Kångroa ha måång auug Auga miin svir Han ha ner milla augom

Brev E brev Breve Brevan
Breva Breva Brevom


E brev Breve e skreven Adressen står på brevan
De ha komme måång brev Ta mæ de henn breva Penna ligg hemæ brevom

Barn E barn barne barnan
barna barna barnom


Je ha fått e barn Barne e mett Mat’n e at barnan
Barna sprang Barna miin hunn e mæ barnom









Genitiv De som heeit genitiv på svensken, som vål skreven mæ -s finns int ti jamsken.







Mæ skriv om meiningan mæ frammaför orle at hell mæ håkken ere orl.

















Patriks bil







Biln at a Patrik hell Biln hans Patrik







Karins bil







Biln at n Karin hell Biln hen Karin.







Barnets mössa







Luva at barnan





Blad 6: Verb
Gæra orla (verb)

















De e orla som man kan sätte te (att) frammaför. Dom täla om vô som håll på å vô som nôgun gær

Jamska ha måång forma ta verba man ha tege bort onödu ændelsa å gjort e förenkling. Hærri måång orl ere bærre grundstammen ta verbe som annvænnes

Vokaln vål dåbbulbetone på de verba. På e finar e orl cirkumflex. Dåbbulbetoninga e myttje vanlen ti jamsken. Förutsættinga e atte förste stavelsa e lång. å atte vokaln ti ænre stavelsa kan försvinn










Genomgående för einstavig verb e atte dom får dåbbulbetoning i grundforma om dom it sluut på vokal.







Dåbbulbetoningen försvinn næ orle etterat e betone.
















att dela Te deeil
Inga dåbbulbetoning Deil allst

att skriva te skriiv
Inga dåbbulbetoning Te skriv på

Tingorla å kan ha dåbbulbetoning E laamp (lampa)






E kæær (kärra)












Verba kan deiles opp i tvo gruppa, stærsk å veik e benning (böjning)







Stærske verba kan deiles opp i seks klassa presis som herri islænsken







Stærske verba ha olik orl för infinitiv, presens, å imperfekt.






Stärsk e benning







Klass 1 Verba som ha diftongen -ei för orlom som hannel om vô je gjoorl i går. (imperfekt)



Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal imperativ

bita biit bit beit bete bete biit

grina griin grin grein grene grene griin

rida ri ri rei rede rede ri

riva riiv riiv reiv reve reve riiv

skina skiin skin skein skene skene skiin

skriva skriiv skriv skreiv skreve skreve skriiv

svida svi svi svei svede svede svi









Klass 2 Verba som ha diftongen -au för orlom som hannel om vô je gjoorl i går. (imperfekt)



Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal imperativ

bjuda bjö bjö baug bjöde bjöde bjö

bryta bryyt bryt braut bröte bröte bryyt

flyga flyyg flyg flaug flöge flöge flyyg

flyta flyyt flyt flaut flöte flöte flyyt

frysa fryys frys fraus fröse fröse fryys

höra Kan bennes vekt å, klass 1 höör hör haul haule haule höör

ropa kauk kauk kauke kauke kauke kauk

krypa kryyp kryp kraup kröpe kröpe kryyp

ljuga ljuug ljug ljaug ljöge ljöge ljuug

rök ryyk ryk rauk röke röke ryyk

rö (falla smått) rö rö rau röde röde rö

skuta skjuut skjut skaut sköte sköte skuut

skjuta skjuut skjut skaut sköte sköte skjuut

smyga smyyg smyg smaug smöge smöge smyyg

supa suup sup saup söpe söpe suup

sy sy syr saume saume saume sy









Klass 3 Te klass 3 ræknes verba som ha -i hell -e ti grundform å ha -a ti orlom som hannel om vô je gjoorl i går. (imperfekt)


Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal imperativ

Sticka biin binn bann bönne bönne biin

dricka dreek drekk drakk drökke drökke dreek

hitta fiin finn fann fönne fönne fiin

ge ge ge ga gjedd gjedd ge

rinna riin rinn rann rönne rönne riin

spricka spreek sprekk sprakk sprökke sprökke spreek

sticka stiik stikk stakk stökke stökke stiik

falla deett dett datt dötte dötte deet









Klass 4 Te klass 4 ræknes verba som ha -æ ti grundform å ha -a orlom som hannel om vô je gjoorl i går. (imperfekt)








Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal imperativ

bära bæra ber bar böre böre bæra

skära skæra sker skar sköre sköre skæra

stjäla stjæla stjel stal stöle stöle stjæla

sova sæva söv sav söve söve sæva

slippa slææpp slæpp slapp slöppe slöppe slææpp









Klass 5 Te klass 5 ræknes verba som ha -æ hell -e ti grundform å ha -a hell -å ti orlom som hannel om vô je gjoorl i går. (imperfekt)








Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal imperativ

brinna brææn brinn brann brönne brönne brææn

ligga letje ligg låg litje litje letje

läcka læka lek lak leke leke læka

läsa læsa les las lese lese læsa læsan

sitta sete sitt såt sete sete sete sættan

äga æga eg åg ege ege æga

jäsa æsa es as ese ese æsa

äta æta et åt ete ete æta ætan nu









Klass 6 Te klass 6 ræknes verba som ha -æ ti grundform å ha o- ti orlom som hannel om vô je gjoorl i går. (imperfekt)








Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal imperativ

fara færa fer for före före færa

gnaga gnæga gnag gnog gnege gnege gnæga

gräva græva grev grov greve greve græva

gala gæla gal gol gôle gôle gæla

göra gæra gær goorl gjortt gjortt gæra

hjälpa hjæælp hjæælp holp hölpe hölpe hjæælp

hänga hææng hæng hong hönge hönge hææng

mala mæla mal mol möle möle mæla

stå stå står stog stått stått stå

svärja svære sver svor svöre svöre svære

ta ta Teg e de rätte. Nuförtin tar tar (teg) tog tege tege ta

väga væga veg vog vege vege væga









Veik e benning








Veik bænning vål på tri sætt.






Klass 1 Te klass 1 räknes verba som ha dåbbôlbetoning ti infinitiv å i presens. För de meste sluut orla mæ e -e i infinitiv








Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal Less höör (imperativ)

binda djur bees bees bææst best best bees

dela deeil deeil deile deile deile deeil

festa duurr duurr durre durre durre duurr

elda eel eel elle elle elle eel

flina fliin fliin fliint flint flint fliin

gå an flööj på flööj på flöje på flöje på flöje på flööj på

fria frii frii friid fridd fridd frii

fråga frååg frååg fråågd frågd frågd frååg

råma gaaul gaaul gaaule gaaule gaaule gaaul

gråta gliip gliip gliift glift glift gliip

glo glååm glååm glååmt glåmt glåmt glååm

släppa hår haamn hamn hamne hamne hamne haamn

heta heeit heeit heite heite heite heeit håppan nu

hoppa hååp hååp hoppe hoppe hoppe hoop

höra höör höör höörd hörd hörd höör

kasta kaast kaast kaste kaste kaste kaast

ropa kaauk kauuk kauke kauke kauke kaauk

springa kuut skuut kute kute kute kuut

köpa kööp kööp kööft köft köft kööp

köra köör köör kaul körd körd köör

lära leer leer lærd lærd lærd leer

tugga maaul maaul maule maule maule maaul

klottra raal raal rale rale rale raal

skvallra raal raal ralle ralle ralle raal

ropa roop roop rope rope rope roop

ränna omkring rææn rææn rænne rænne rænne rææn

värk rææn rææn rænne rænne rænne rææn

sömma saaum saaum saume saume saume saaum

skratta skraat skraat skratte skratte skratte skraat

släpa sleep sleep slepe slepe slepe sleep

slipa sliip sliip sliift silift silift sliip

sparka späärsk späärsk spærske spærske spærske späärsk

stoppa (strumpor) stuup stuup stuppe stuppe stuppe stuup

trösta trööst trööst tröste tröste tröste trööst









Klass 2 Te klass 2 ræknes verba som ha dåbbôlbetoning ti imperfekt å shluut på -d hell -t ti imperfekt o perfekt








Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum)

bo bo bor bood bodd bodd bo

följa fale fal fåård fård fård fale

städa mm fli flir fliid flidd flidd fli

flytta flöte flöt flööt flött flött flöte

stirra glo glor glood glodd glodd glo

ha ha ha haadd hadd hadd ha

klyva klyyv klyv klyyvd klyvd klyvd klyyv

lyda ly ly lyydd lydd lydd ly

spörja spöre spör spoord spord spord spöre

sy sy sy syydd sydd sydd sy

så så så såådd sådd sådd så

sälja sæle sæl sææld sæld sæld sæle

sälja sæle sæl saald sald sald sæle

sätta sætte sætt sææt sætt sætt sætte

tro tro tror trood trott trott tro

tycka tyttje tytje tyykkt tykkt tykkt tyttje

bli våål vål våårt vårte vårte våål

välja væle væl væærd værd værd væle

välja væle væl væærd værd værd væle

veta vætta veit viist vist vist vætta

äga ååg åg åått ått ått ååg

uppföda æle æle æærd ærd ærd æle









Klass 3 Te klass 3 ræknes verba som ha dåbbôlbetoning ti imperfekt å presens. All shluut på -d hell -t ti imperfekt o perfekt








Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum)

stå sig på maten bii bii biidd bidd bidd bii

breda breei breei breeid bredd bredd breei

flina fliin fliin fliint fliint fliint


fria frii frii friid fridd fridd frii

hojta hööy hööy hööyd höyd höyd hööy

leda leei leei leeid ledd ledd leei

skruva skruuv skruuv skruuvd skruvd skruvd skruuv

släppa sleep sleep slææft slæft slæft sleep









Klass 4 Te klass 4 ræknes verba som e lik ens i all fårmom. Infinitiv, imperfekt, perfekt å presens.








Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum)

baka baka baka baka baka baka baka

festa duur duur duur duur duur duur

hoppas hoppes hoppes hoppes hoppes hoppes hoppes

flämta hæse hæse hæse hæse hæse hæse

jaga jaga jaga jaga jaga jaga jaga

klaga klaga klaga klaga klaga klaga klaga

peta, röra kæra kæra kæra kæra kæra kæra

lyckas lykkes lykkes lykkes lykkes lykkes lykkes

använda nöte nöte nöte nöte nöte nöte

räfsa raka raka raka raka raka raka

skrika ræme ræme ræme ræme ræme ræme

smacka smæka smæka smæka smæka smæka smæka

spela spæla spæla spæla spæla spæla spæla

svara sværa sværa sværa sværa sværa sværa

tala tæla tæla tæla tæla tæla tæla

göra väg væga væga væga væga væga væga









Oregelbundna verb, Greinlausingan









Te gæra (infinitiv) Je gjär i dag (presens) Je gjoorl/gorle i går (imperfekt) Je ha gjort (perfekt particip) Je haad (pluskvamperfekt) Ske gära (futurum) Nötes mest i flertal imperativ

vissla blister blister blistre blistre blistre


bessla bese bæssl bæsle bæsle bæsle bese

drunkna drak’n drak’n drakne drakne drakne drak’n

göra väg gjæra gjær gjoorl gjort gjort gjæra

måste gjætte te gjætt gatt gôtte gôtte ske je gjette

hugga hååg hågg hågg högge högge hååg

kunna kuune kan kunne kunne kunne ske je kunne

mumla måmmôl måmmôl måmle måmle måmle måmmôl

se si sir såg sitt sitt si

söla sutter sutter suttre suttre suttre sutter

sätta sætte sætt sææt sætt sætt sætte sættan dekk

säga sææj sæj saa sagt sagt sææj

tordas toles törs toles toles toles toles

ramla tuller tuller tullre tullre tullre tuller

välja vele vill ville ville ville ville

vilja vele vill ville ville ville vele

komma koma kom komme komme komme koma komman nu

skjuta på skuuv skuuv skuve skuvd skuvd skuuv


















Utipåfallatt (konjunktiv)
E int vanlen ti jamsken







De vo artut te råkes

Det vore kul att träffas




De ging fel om je fekk færa.

Det ginge väl om jag finge fara.











Beinlausing (passiv)
Finns it ti jamsken. Bærre nyorla som stæll te tökke. Ettesom bå genitiv s o passivt s saknes ti jamsken bygges meiningan opp ænelånns.



Passiv skrivs med s Passiv vål skreven mæ s






Patriks bil vändes Biln hans Patrik vårte vänne hell Biln at’a Patrik vårte vänne






Karins bil vändes Biln hænn Karin vårte vänne hell Biln at’n Karin vårte vänne














Verba som styr dativ








följa fale Je ske fale’n heim Jag ska följa henne hem

hjälpa hjæælp Ha du hjælpe a? Har du hjälpt honom

tacka taak Ha du takke’a Har du tackat honom

tro tro Du må tro’n Du måste tro henne

likna liken Du liken’a Du liknar honom

börja begynn Les frå begynna Läs från början

möta mööt Ha du mött’a Har du mött honom

hälsa hääls Hælls’a frå meg Hälsa honom från mig

gratulera gratulér Mæ gatt gratulér’n Vi blev tvungna att gratulera henne

Blad 7: Adjektiv
Hærre e orla (adjektiv)
Orla som tæla om herre herre nôgu e.
Ændelsan (Ändelser) krokig fläckig molnig trevlig rostig pratig regnig hungrig sorglig
-ig blir -u hell -a kroku flækku målnu håttu rustu særvu regnun hongru sorgela
men många undantag


















-lig blir -len solig
barnslig
rolig
Besvärlig


Obestæmme arttiken n’ , e, e” ske sættes både före adjektive å substantive N solen n dag
Obestæmme arttiken n’ , e, e” ske sættes både före adjektive å substantive N barnslen n pöjk
Obestæmme arttiken n’ , e, e” ske sættes både före adjektive å substantive E artô e ståårs
Obestæmme arttiken n’ , e, e” ske sættes både före adjektive å substantive N besveslen n mobil

-ligt blir ôt hell -len De e solôt
De e barnslôt















Olik stærsk meining röd rödare rödast kort kortare kortast


(komparering) rö röar röest stutt stuttar stuttest


Fleste adjektiva vål ta adverbformen nær de e dom som bestæm öve e neutralt e substantiv Obestæmme artikkeln N å E gett settes ut frammaför både adjektive å substantive E rö e bloom N henn blomma e röar N dænna e röest Obestæmme artikkeln N å E gett settes ut frammaför både adjektive å substantive N stutt n veij N henn veijn e stuttar Håkken e stuttest?






















Einstaka obestæmme
Fleir
En ock ett som bestämning





Maskulinum Maskulinum N fin n pöjk N litt´n (n) bil
Tvo fin pöjka
Ein fin n ein
Tvo fin eina

N’ pöjk som e fin N’bil som e lit’n






Feniminum E fin e ståårs E litta (e) ståårs
tvo fin stårsa
Ei fin e ei
Tvo fin eina

Stårsa e fin stårsa e lit’n






Neutrum E finnt e barn E litte (e) barn
Tvo fin onga
E fint e ett
Tvo fin eina

Barne e finnt


















De henn råmme e kallhst

De henn dagan e kall





N henn færga e fin

De henn færgan e fin

























Einstaka bestæmme

Fleir





Ændela vål -e







Maskulinum N’henn fine pöjken

De henn fine pöjkan





N’henn artige pöjken

De henn artige pöjan





N dænn svårte fauguln

De dæn svårte fauglan




Feniminum N’henn fine stårsa

De henn fine stårsan




Adjektiva kan n deil gånga ha tri forma i neutrum Neutrum E grått e skåp

Tvo grå skåp





De dæn gråe skåpe








De henn fine barne

De henn fine ongan

























Dom tvostavige adjektiva går it te bööj. Dom kan inte stå ti utpeike form
















trött lamster Je kænn me lamster i dag




glad fejen Du kan aldrig tro vô je vårte fejen

N’ henn fejen pöjken De vål fel te seij sô

N’ fejjen n pöjk

avundsjuk fikjen Han e fikjen






orolig ampen Hu komme aldrig, je vårte sô ampen




naken nættjen Hu låg der nättjen





hemlighetsfull hymlen De va’n hymlen om





sur fjåmpen Du ske it væ fjåmpen





påpasslig kant Han va it sô kant mæ dæ





tök duktig Han e tök te te hjælp te






villig håkks Han e håkks på fissjinga






snabb flöt Han e flöt å


























Enstaviga adjektiv änner om n lång n vokal som e oböje te stutt vokal före ændelsa -t








Ven e tör
De henne e tortt






Husa e stor
Huse e stortt






Väggen e sne
Tavla hæng snett






Färga e blå
Take e blått
















Einstavig adjektiv mæ diftong, dåbbulvokal, ei hell au , der försvinn diftongen å vål n stutt n vokal före ændelsa -t







blek Du ha vårte bleik

Tyge ha vårte blekkt




redig Han e grei

De grett mæ hænom




sen Han bruk væ sein

Han komme sennt




blöt Vårte du blaut?

Golve ha vårte blött




lös Han e laus n henn vælingen

Bruke e lösst




lös E laus e mutter

Järne e lösst















Sje-ljude å k före ændelsa -k försvinn om ændelsa e -t







stark N’stærsk n’smak

De smaka stært




mörk Himmeln e mårsk

De va mårtt i dag















Deremot behålles sjeljude före -t om riksspråke ha -sk frammaför -r







karsk Han e kærsk ta se

e kærskt e drag















Om ljö e -rp vål r e sje-ljö







vass m.fl. N’skærsp n’egg

De va skærrt (sprött) e brö















Om ændelsa e -t våle e sjeljö milla -r o -t. -r försvinn







klar E dæ klar?

De e klarst nu




sällsynt, märkvärdigt N henna e rar

de va rarst

























Næ -l e tjukkt kom -r tebaker före ændelsa -t







elak N ful n ooks

De va furrt gjort ta de




hård Bjårska e hål

Hu ha hårrt e treslag




stel N’ skel n piin

De va skærrt e slag ti a




snål Hane snål

De va snårrt gjort




sur Mjælka e sur

De smaka surrt

























-p vål allten -f på orla som sluut på p nær ændela e -t







odryg Pæningan e skryp

Hu höör te e skryft e folkslag




knapp


E knafft e mått

























Litn ha spesiell e böjing. -n försvinn å -i vål stutt







liten N litn n pöjk

N littn pöjk står danen





E litn e ståårs

E litta ståårs





E lite e kryp

E litte kryp

























Verba som ha perfekt particip å slut på -en







slå Jag ska slå lägdan

Je ske slå lægda





Lägdan är slagen

Legda e slegen





En slagen lägda

E slege e læægd




bära Jag ska bära bordet

Je ske bæra bole





Bordet är bortburet

Bole e bortbören





Ett bortburet bord

E bortböre e bol




läsa Att läsa

Te læsa





Boken är läst

Boka e lesen





En läst bok

Boka e lässt

























Particip-forman ske sættes etterat tingorle næ forma e bestæmmd








Den här tagna plåten

N henn plåtn e tegen







inte N henn tegen plåtn




Vi har den här nylammade tackan och två får till
Mæ ha n hen nylamme tækka å tvo saua te














Te jamsken gåre fala bra te sætte e O frammaför för te få te e neikenes n form








Lägda e oslegen








Ven e obören








De e osope








okomme




























Jamska ha lætt för å sætte ihop orla. Bæste e å sætte participformen ta verbe eet tingorle








Den här lägdan är nysått

De henn länne e nysådd





De här bollarna är kastade

De henn bollan e kaste





Det här brevet är skrivet nu

De hen breve e skreve nunen

























Presens particip sluut allten på -ande hell -ende ti svensken








Ti jamska finns e fleir forma








En läsande pojke

N læsanes n pöjk





En gående kvinna

E gåenes e kvinnfolk





Den här maten är oätlig

N henn matn e oetanes





Den här sidan går inte att läsa

N hen sia e olesanes















Eet e komma ænres presens particip








Pojken, han kom sjungande

Pöjken, han komme sjongenes





Hästen, han kom springande

Hästn, han komme kutnes





Han kom springande

Han komme kut’n





Stina, hon kom gående

A Stina, hu komme gåenes





Hon kom gående

Hu komme gåe’n















jamska villu meir villu mest villu





alt.
villugar villugast




villig svenska villig villigare villigast




vill
Han e vill Han e villar Han e villest







Han e meir vill Han e mest vill




Vilse
Han e vill i skoga








Han ha tulle bort se

















Komparativ- o superlativforman e oböjlen. Bærre nær dom sjælv e tingorl böjes dom








En yngre pojke

Betoning. Lägg trykke på förste stavela ti ynger N ynger n pöjk





Den yngsta pojken springer fortast

Yngste pöjken spring fortest





De yngre pojkarna är duktiga

Betoning. Trykk på herri båå stavelsan ta ynger De ynger pöjkan e husku





Den yngsta pojken är värst

Betoning. Lägg trykke på förste stavela ti ynger Yyngt pöjken e værst















Jamska ha n tredje form för presens particip, -ing. Aldeles som ti engelsken








Sjungandet gjick bra

Sjonginga gjekk bra





Det var ett väldigt sjungande

De va e fala sjonging





Det var ett springande upp och ner

De va e kuting opp å ne





Där var det läsande ska jag säga dig

Der vare læsing ske je sææj de
























Komparation Komparation ta adjektiva e ett sommu regul som ti svensken








positiv komparativ superlativ positiv komparativ. Ændels -ar hell -er superlativ. Ændels -est hell -st



glad gladare gladast fejen mer fejen mest fejen



ung yngre yngst ong ynger yngst



lång längre längst lång Som ta vokalan kan skiftes længer Som ta vokalan kan skiftes længst



lortig lortigare lortigast lortu lortigar lortigest



nitisk mer nitisk mest nitisk nitisk nitiskar nitigest



stor större störst stor stör störst













Den yngre pojken

N yngren





Den yngsta av pojkarna

N yngst’n ta pöjkom





Den yngre flickan

N yngra





Den yngsta av flickorna

N yngsta ta stårsom





Han bor hos de yngre (flertal)

Han bo mæ yngrom





Han är en av de äldsta

Han e ein ta de gamlestom





Han är den längst av alla i byn

Hæn e længst’n ti bya





Hon är den gladaste av alla i gruppen

Hu e glaesta ti heile hopa





De som var äldre stannade hemma

Gamlaran stane heim














Komparation Som ta adjektiva kan it få e ændels. Då går få te mæ meir å mest








dåsig dåsigare dåsigast dalmu mer dalmu mest dalmu Hu e viller æn nôgun ææn


bra bättre bäst viller bætter bæst


liten mindre minst lit’n minner minst


gammal äldre älst gammal gamlar gamlest












Dativ Adjektiva som styr dativ








liknar lik Han va lik’en
Han liknar henne




less lei Hu va sô lei’a
Jag var så less honom




skyldig skyllu Je e skyllu’n
Jag är skyldig henne




nära ner Je va ner’a
Jag var nära honom




nyttig nyttu De e nyttu’n ein
Det är en nyttig en




van van E du van’en?
Är du van henne




fler fleir Du e som fleir’an
Du är som de flesta































Fornnordiskt
Uttrycksfulla adjektiv Vått/orenligt arbete

såbbu såbbut
De va e fala e såbbut e gæra sub

sörjigt

Tjåbbu tjåbbut
De va tjåbbut e föör


torr/mager

skrinn

Hu e skrin å skrænn skrina, skran, skrunit

lång

skrænn




skojfrisk

olhittu N dæn stårsa e e olhittu n spjuver




slösaktig

rumus Då ha man lætt för å öppen kamfore




fin/vacker/täck

tjokkelin Är en som äger gott tycke
E håttu e ståårs e bå tokkelin å ontlein å artu thykkja

ordentlig

ontlein




har charm

Håttu

hattr

rolig/trevlig

artu

ardh

ivrig

fælfus





Anskrämlig person

Fæsasam Han haad tökke fæsasam auga å fæsasamt e sætt




tätt

tjätt


thætter

otät/gles

grest ha gresne

grisinn

skör/bräcklig. I överförd mening lättretlig

fröin





godaktig

goslen goaktu




sömnig

kôrô kôrôt e ver

kura

Blad 8: Adverb


Hårst nårst orla (adverb)



Ola som tæla om HÆRRE nôgu e, sætte som man gær nôgu på Adverbe höör i hop mæ verbe mæn de kan



å væ e orl som gær e ajektiv stærskar.


Adverba som beskriv nôgu som håll på

länge lææng Je ha hölle på lææng mæ n hen skrivinga Om e einsommut e orl sværa på nôgun ta de
flitig ansys N bonn gett væ ansys för te klarse henn frågan då ere e adverb
svårt hålbælle N henn snöfenna va hålbelle te fli amma Herre? Nær? Vôrt? Herre lææng?
Högt höggt Fauguln flaug höggt Herre mytje?
ofta kringt Han va derr kringt













Adverba som berætt om hærre tillstånne e

mycket huskut Sjön e huskut djup Hårst nårst orla kan it bennes
enormt nautut A Gudrun vårte nautut fejen

otroligt otrola Hu va otrola fin

lite litte Han sir litte klent

starkt stært Han sjong stært

långt långt Hu drog långt te vægs

bäst villst Han såg villst ut

väldigt huskut De snööd huskut

ofantlig ovårtut De va ovårtut mytje snö i fjol




























Adverba som berætt mer om e beskriving ta nôgu som hænne De vål e adverb ta e adjektiv som sluut på u nær man lägg tee e t.
mycket mytje Hu flokke bera mytje fort



Je får taak sô mytje

väldigt fala De e fala långt e milla hu hör ta se kinkut, krokut, flækkut, solut
farligt faleie Han låg faleie te

otroligt otrola Dom byygd huse otrola fort

senfärdigt seinfærleie Han tæla sakta å seinfærleie

underligt unnela De gekk unnela te på n dæn tin

vårdslöst ovôlut De va ovôlut gjort

brått ant Du hae ant n hen tia

brått fjorrd Hu tykks hae fjorrd

annorlunda ænelånsar Mæ hae litte ænelånsar hemæ oss

Ligga hjälplös åvælt Han ligg åvält å e åttför ( i vägen)

Baklänges åtabak Je dreiv åtabak ta sjæga

alltid stött Han vål stött (snarstucken) nerapå stött

nästan föjan Je kænn me föjan fejen








Adverba som anvænnes nær de fråges

när nærr Nærr kom n Patrik

var vurt Vurt bood a Karin?

hur herre Herre gekk de dænne te








Adverba som anvænnes nær nôgu ske peikes ut

Där dan Dan bor mæ I svenskan syns inte skernen milla e relativt
där der Der mæ bor ere fint o e demonstrativt e verb
Där danen Danen ligg’n

här hen Hen e huse

här henen Henen e huse. (exakt)

bra ställt hæft N dæn hae int sô hæft, å likens mæ nôrr ænner henikring hæll heimikring


in Mæ går in


iin Katta e iin


inna Nykkuln häng inna döra


hit Han kom hit i måra
hitter, hitterst

dit Dit fer je aldrig


fram Reven kom fram om kvællan


fraam Nunen en fraam


nu Kom nu kossan miin


nyss Je steig opp nyss


opp Kom opp nu


oop Je e oop


ne Då gett du gå ne


nee Je e redan nee


nog De går nog bra


bort De dæn tre som står længer bort
bortre, boterst

boort Han e boort


æn



hælst Je vill hælst it gæra de henne


bærre De e bærre nôgur orl kvær

kanske kanhææn Kanhænn de e klarst nu

bortifrån bortanætt Han komme bortanætt

norrut nolett Han kute nolet

västerifrån væsta De blåås væsta i dag













Adverba som anvænnes i stælle för redan anvænne e orl

Där Der Je bruk færa te Frånö, der ha je n segulbåt

Dit ditt Je bruk færa te Frånö, dit ere 14 mil




























Adverba som förklar herre de förhåll se

därför derta Ha va fala håttu, derta stane na

liksom jusom De e jusom it sô bra henen

emellanåt utimilla Hu e i staa, utimilla kom a heim

ordentligt ordentela Du ske ta ordentela betært

Blad 9: Pronomen



Håkken ere orla (pronomen)













ex.





Personliga pronomen, alltid självständiga


Ske mæ je dekk kaffe henen hell ske dæ drekk’e danen?





Subjektsform Objektsform
















Genitiv Dativ Akusativ


Singular 1:a person jag Jag såg dig Je såg de
Je fordd’a Je slog me på knean








G:e kom fram bærre nær deg e betone De e at meg hu komme




2:a person du Du såg mig Du såg me
Du såg’n Herre ere mæ de? Mæ e mæ mæ å, e dæ dæ dæ å?








G:e kom fram bærre nær deg e betone De dænne e för deg



3:e person Han, hans, honom Han kom nu Hæn kom nu De e hæns bil När han, hu e betone hell står i dativ vål’e hænom, hææn. Å n dæn e at hænom Nær han, hu står före verbe ere på jamska hæn, hu. De e hæn som rår för e




hon, hennes, henne Hon gick snabbt Hu gjekk fort De e hænnes bil När han, hu e betone hell står i dativ vål’e hænom, hææn. Mæ skæænkt hææn e fin e klook Nær han, hu står före verbe ere på jamska hæn, hu. Ere hu som bor danen?














Plural
det De där De dænnan

Dæ va måång Je kan it si hu henifrå, man hæn sir je fala væl








Dom slog se








Sig emellan Seg imilla



1:a person vi, oss Vi kommer nu Mæ kom nu
Kom till oss Kom itat oss Kom till oss Hemmæ oss ere roleie










Du gett ge hænom e bloom



2:a person ni, er Ni måste gå nu Dæ gett gå nu
Ere biln at dækk Ere dækk bil



3:e person de, deras, dem De åkte nyss Dom for nyss De e deres bil Je fer at dom Dom ha nyss komme


























Reflexivt pronomen




Reflextiva pronomen de e e orl som anvænnes i stælle för e substantiv för te syn ta, atte han som gær nôgu o e hanom som sjælv råk ut för e.





sig se Han e rolen ta se Hunn klöje se på maga Dom synnt aldrig ta se
















sitt sætt








sina siin



















Possesiva pronomen




Possesiva pronomen de e e orl man anvæn i stælle för e substantiv för te tæla om håkken som åge hell håkken de hör at.




Datorn men ta på e gammal



Ti jamsken ere olik orl om de e maskulinum, femininum hell neutrum.










Singular Plural




Svenska Maskulinum Femininum Neutrum






min, mitt, Bil’n men Bil’n men Blomma mi Huse mett Blomman miin Men kælv. Stårsa mi Mett bol Kynnan miin













din, ditt Biln den Blomma di Huse dett Bilan diin N’dæn pöjken e den Kua di vill je ha Dett hus e stör æn mett Kynnan diin e ta SRB- rasa













er, ert Bil’n dækk Blomma dækk Take at husan Ti jamsken ere bærre personan som kan rå om nôgu + djura som ha fått e namn Je e avunsjuk på bilan dekk








Dekk går it å bööj. Flaggstånga dekk, ha dæ högge na sjælv?













vår vårt Bil’n vår e rö Blomma våår vækks Huse e vårtt Blomman våår ... Gårn våår e ein ta de minstom



































sina Han gekk at bila sænn Han gekk at kruka si Dom e hemæ husan sætt Dom las bökkran siin Han hadd mobiln sæn ti fikken. De va hæns mobil. Hu lämne klea si danen Hu tog barne sætt å gekk. Dom for ti bilom siin.
















































Demonstrativa pronomen




Demonstrativa pronomen de e orl som anvænnes i stælle för hell ilag mæ namna på personan, djura, vækstan hell sakran. De e nær man vill peik ut nôgu n spesiell person hell sak. Jamska å svenska e branog likens
















Svenska









Den, det N’ dænn pöjken N’dænn stårsa De dæn huse







De dænn pöjkan De dænn stårsan De dænn husa






Den här N’henn pöjken N’henn stårsa De hen huse







De henn pöjkan De henn stårsan De hen husa




























Interrogativa pronomen




Frågenes pronomen e orl som man anvænn nær man frååg hell mein atte de finns e frååg





















Svenska









vem Håkken e de dænne?








vem som Håkken ere da dekk som e gamlest?








vad Vô ske mæ gæra?








vad som Veit du vô som står på tavôln?








vad för en Vô för n’maskin kööft du?








vilken Håkken ta dom ere?








vilket Håkke ta laga håll du på?








vilka Håkker ta dom ere som kom








hurudan Je unres öve herre du bar de at.






Blad 10: Konjunktioner
Binn i hop orla (konjunktioner)







kan it bænnes (böjes), (ænres)


Svenska Jamska

och å Du å je går först

eller hell Ske du hell je gå först

men mæn N Patrik laga bilan mæn han kan it laga mat’n

för
Han gjekk heim för han ville råka

ty dæ læ De e onnt te stava på jamska, dæ læ fell bero på atte ….

samt åsså Barna å förældran åsså n hunn

fast fast je ha nyss ete, fast je e hongru ændån

Både – ock Bå – å Bå n Patrik å a Karin steda

Varken – eller Vårsken – hell Våsken n Patrik hell a Karin hjälp te

Antingen – eller Antingen – hell Antingen får du læsa hell sava









Underordnade konjunktioner


för att för atte De e för atte som je e hongru je et

eftersom ettesom Je viist e ettesom je ha lesst tining’n

medan mæns Je laga mat’n mæns du låg

när nær De vål værmt nær sola skin

ifall ittipåfall Du får reda på e ittipåfall mæ får betærtt

som som N Patrik köör som n tok

att atte Å prata på jamska gær atte de kæns bætter

då då Om du it e tyst då går je

om om man kan få krimen om håst’n

sedan sæn Je tog fram månnspele sæn ænran hadd gått

innan inna Je vann heim inna de vårte mårt.

Blad 11: Prepositioner
Frammaförorla (prepositioner)


















Svenska Jamska Dativ Jamska Svenska
Ackusativ

till at Presentn e at n Gudrun a Gudrun Gudrun
A Gudrun ha fått presentn

bakom bakaför Bakaför skylta e kioskn skyltn skylten
Skyltn e it bakaför kioska

bortom bortaför Bortaför åsom åsan åsarna
Åsan e bortaför myra

bredvid breddamæ Rabattn breddamæ husan huse huset
Huse ha n rabatt bredamæ

efter eet Eet jula kom påsk juln julen
Jul kom före påska

framför framom Hækken framom skolan skola skolan
Skola ha n hækk frammaför

från frå Je komme frå Österåsa Österåsn Österåsen
Je ske te Österåsn

för för De va för a Patrik hu spæla n Patrik Patrik
N Patrik, spæla hu för

hitom hitaför Stoln står hitaför bolan bole bordet
Bole står hitaför fönstran

i hærri Kåttan hæng hærri kvistom kvistan kvistarna
Kvistan e full mæ kåtta som hæng

i i Mitt i målan måle målet


inom innaför Innaför rokkan ha je skjorta rokkn rocken


mellan milla Målvaktn står milla stolpom stolpan stolparna


mot mot Hu lut se mot pöjka pöjkn pojken


med mæ Hu kom mæ bussa bussn bussen


under pyne Hunn ligg pyne soffa soffn soffan


i ti Mjælka e ti paketom paketa paketen


utanför utta De e kallst utta husan huse huset




De hæng inna döra














Ackusativ At nôgu håll (riktning) = akusativ











genom gjönom Tomtn kom gjönom tutn i USA tutn skorstenen (riktning)

till te Je ske te Österåsn Österåsn Österåsen (riktning)

förbi om Biln tjaul om hæstn hæstn hästen


över öve Han hoppe öve dike dike diket


ur u Vattne rann u byttn Bytta hinken










































Både ackusativ och dativ








Dativ Akusativ



på på Je e på båta Je ske på båtn
båtn båten



Je e på bya Je ske på byn
byn byn



Je ha fåttran miin på fåttrom diin






Je e på skola Je ske væ på skoln
skola skolan

i i je e i husan væ i huse



Till o in itti Itti stugu mi råms mæ Je ske itti stugu mi
stugu stugan


nepå Nepå golvan ligg matta Matta ligg nepå golve
golvan golvet


oppå Je ha sænga oppå (övervåningen) Oppå sænga ligg je
sænga sängen

Blad 12: Räkneord

Nufferorla (räkneord)










Centaljamska Sydväst Offerdal Bænning Maskulinum Femininum Neutrum Dativ
1 ein ein än
ein pöjk ei ståårs Eitt Hammerdalsmål ett (eitt) barn
2 tvo tvo tvo De dæn tvoan


Ge korvan at de dæn tvoom
3 tri tri tri De dæn trian


triom
4 fyyr fyre fyyr fyran


fyrom
5 fem fem fæm feman


femom
6 seks seks seks seksan


seksom
7 sju sju sju sjuan


sjuom
8 åått åtte åått åttan


åttom
9 ni ni ni nian


niom
10 ti ti ti tian


tiom
11 elluv elluv elluv elluvan


eluvom
12 tolv tolv tolv tolvan n’ toord

tolvom
13 trettan trettan trettan




14 fjortan fjortan fjortan




15 femtan femtan femtan




16 sekstan sekstan sekstan




17 sjöttan sjöttan sjöttan




18 artan artan artan




19 nittan nittan nittan




20 tjugo tjugo tjugo




Blad 13: Interjektioner
Höjorla (Interjektioner)


Höjola kan it bænnes (böjas)



Huva

Aj

Nej

Fy