SRB-klubbens studieresa till Nordirland 21 - 25 april 1998.

Jämtlands SRB-klubb genomförde den 21-25 april 1998 en studieresa till Nordirland. Resan blev möjlig efter att jag via e-post tagit kontakt med Jason Rankin, bonde med en instruktiv hemsida, som gjorde att min nyfikenhet väckts. Jason skakade snabbt fram ett program för resan som innebar att vi, 14 lantbrukare och en betesforskare från SLU fick besöka 4 mjölkgårdar, forskningsinstitutet ARINI och den största lantbruksskolan Greenmounth. Vi blev mycket väl mottagna, besöken var väl förberedda, bl.a. med speciella gårdsbeskrivningar enkom för oss. Här följer en sammanfattning av de intryck jag fick.

Irländska bönder försöker utnyttja de naturliga förutsättningarna optimalt. Bönderna har också god hjälp av den statliga forskningen och rådgivningen. Lantbruksskolorna erbjuder en kvalificerad utbildning och har egna försök. Det har gjort att bönderna har blivit mycket konkurrenskraftiga på senare år.

Ett sätt som praktiseras är att ha en mindre intensiv mjölkproduktion. Man har funnit att för deras förhållanden den bästa lönsamheten nås när så stor del som möjligt av mjölken produceras från grovfoder. I försök kan man visa på bättre ekonomisk resultat i de grupper som utfordras med en lägre kraftfodergiva. Detta gäller också högmjölkande kor. När korna kan gå ute på bete räknar man med att spara ytterligare ett pund (13,40) per ko och dag. Betesdrift passa bra eftersom klimatet gynnar gräsets växtlighet. Det är sällan snö på vintern mer än någon enstaka dag, temperaturen går heller inte under noll mer än enstaka dagar. Det gör att rajgräset övervintrar mycket bra. Somrarna är regniga vilket också gynnar gräset. Betesvallarna består nästan till 100% av rajgräs. Vallarna behöver sällan sås om, de kan vara 20 år och mer men ändå ha riklig växtlighet. Eftersom nästan ingen odlar spannmål inskränker sig vårbruket till att sprida gödseln! Det är kanske den största skillnaden gentemot oss i Jämtland där en fjärdedel av arealen till stora kostnader måste vändas varje år. Den tid vi måste lägga ner på vårbruket gör också att man lätt kommer efter med att få ut djuren, skördearbetet och allt annat som skall göras. Mycket vore vunnet om vi kunde finna ett liknande odlingssystem.

De gårdar som vi besökte hade omkring 150 kor. En betesfålla för ett dygn var i allmänhet ca en ha och delades i två. Ca 25 fållor behövdes för att gräset skulle hinna växa till sig. En gång i veckan mättes hur många kg ts av gräs varje fålla bar. Djuren flyttades två gånger varje dag så att fållorna betades efter tillgången på gräs. Tillgången mäts med ett instrument som består av käpp med en platta på som kan löpa längs käppen. Ju mer gräs desto högre åker plattan upp längs käppen. Ett antal mätningar görs i alla fållor, resultatet avläst på räkneverket multipliceras med en faktor och genast vet man hur många kg ts varje fålla har. På senare år har man förlängt betes säsongen. Några släppte ut redan i februari och tog in i nov./dec. Djuren var då ute bara under någon timme från början.

Marken är dyr på Nordirland och för att få tillräckligt med foder användes mycket stora mängder konstgödsel. Före betessläppningen 40 kg kväve/ha och därefter 30 - 60 kg efter varje avbetning. Ofta blev sammanlagda mängden N mer än 400 kg/ha. Korna som vi såg hade mycket lös avföring. Betestrycket var hårt, ca 2,5 kor/ha. Nämnas kan Jasons gård som var på ca 150 ha och 140 kor. Rekryteringen är 20% så endast hälften av korna seminerades med lågland. Den andra halvan seminerades med limousin. Alla tjurkalvar sparades tills de var 26 månader. De kvigkalvar som inte behövdes för rekrytering och korsningskvigorna behölls och betäcktes med köttras. När de kalvat såldes de med kalv till en uppfödare. På gården fanns 600 nöt!

Avkastningen var i allmänhet omkring 6000 kg mjölk per ko. Man menar att det är mer lönsamt att ha flera kor för att fylla kvoten än att driva korna hårdare och producera med hjälp av kraftfoder. Ca 4500 kg mjölk produceras från grovfodret. Kraftfodergivorna var från 250 - 1200 kg per år. Kraftfodret utfordrades i samband med mjölkningen i automater i mjölkgropen.

En bonde som vi besökte gav inget kraftfoder alls under betes sässongen. Han praktiserade ett intressant system för att få all korna att kalva i början på februari. Dag 33 före första seminering målas alla korna på korsryggen med vanlig gul färg. Den dag som färgen blir bortskrubbad noteras och kon målas med blå färg. De kor som har kvar den gula färgen efter 21 dagar undersöks och behandlas. När den blå färgen blir bortskrubbad semineras kon och målas med en tredje färg för kontroll av ev. omlöpning. Med detta system som kommer från Nya Zeeland kalvar hälften av de 180 korna inom en vecka! Systemet är arbetsbesparande och mesta mjölken kommer att produceras från betet.

Med vår stora skillnad på säsongsprissättningen borde systemet passa ännu bättre här för de som kan anpassa sig och har de rätta förutsättningarna.

Här i Jämtland blir vallarna ofta tunna efter några år och ogräsen, tuvtåtel, smörblomma, skräppa m.fl. fyller på i luckorna. Det skulle vara bra om några försök med uthålliga vallar kunde komma till stånd.

Antag att vi lyckas med det, då kanske det skulle se ut så här:

• Korna står i sin jan. - feb.
• De flesta korna kalvar i mars,
• Ett bra system att ta hand om kalvarna
• Korna står inomhus mars - april på vinterfoder men släpps ut så fort det går i maj. från början bara någon timme så att inte vallarna förstörs.
• Juni - augusti enbart bete. Kraftfoder i samband med mjölkningen.
• Sep. tillskotsutfordring med ens om nödvändigt. Betessäsongen går att förlänga in i oktober med foderraps som betas. På övrig mark som måste plöjas används rajgräs som skyddsgröda, vilket förbättrar betestillgången på sensommaren.
• Okt.-dec. vinterutfodring.

Med ovanstående system borde också vi kunna möta konkurrensen från våra kollegor söderut. vi har ju fördelar som inte de har, bl.a. låga markpriser, lite parasiter och EU-stöden.

Vad tror Du ? Skicka gärna en kommentar till mig!