Minskningen av antalet gårdar I Jämtland/Härjedalen fortsätter. Våra små jordbruksbygder behöver många aktiva lantbruk för att de även i framtiden skall vara en viktig resurs där folk vill leva och verka. Stödsystemet har inte förmått heja den snabba förändringen. Därför bör en översyn av stödsystemet göras Jag vill hävda att bl.a. utformningen av det nuvarande prisstödet påskyndar minskningen. Följande rader visar hur jag tänkt.

Fakta: På mjölk finns ett prisstöd. Det är olika stort beroende på i vilket stödområde gården ligger. I Jämtlands län finns tre stödområden, 1, 2a, och 2b. I område 1 stöds med 107 öre per kg levererad mjölk, 2a med 71 öre och 2b med 47 öre.

Varför betalar staten ut dessa pengar?

 Syftet med stöden är att:

·        Kompensera för sämre produktionsförutsättningar.

·        Behålla traditionell jordbruksproduktion.

·        Säkra produktionen i mindre gynnade områden.

Har prisstödet gjort att målen för stödet uppnåtts?

·         Kompensera för sämre produktionsförutsättningar:

Vårt sämre klimat medför färre grödor, lägre skördar och kortare betesperiod för husdjuren. Prisstödet på mjölk ska kompensera för detta. Stöden uppmuntrar en hög mjölkavkastning per ko. Som bonde anpassar man sig efter förhållandena, så mycket mjölk som möjligt från lagårn. Därför har de flesta valt att öka djurantalet och att köpa foder av kraftfoderindustrin. Möjligheten att odla korn varierar i länet. Vallen ger i stort sett samma skörd i alla områden i Jämtland men prisstödet är ändå olika. Frågan är då om vi skall kompenseras för att vi inte t.ex. odlar eget korn utan köper i stället? Jag tycker att en snedvridning har uppstått som gynnar ”mjölkfabriker”

• Behålla traditionell jordbruksproduktion.

Med det menas väl att det ska vara mjölk och köttproduktion på många gårdar. Utvecklingen går emellertid snabbt åt rakt motsatt håll. De små familjejordbruken läggs ner. Det skapas stora högproducerande enheter. Om förändringen tillåts fortsätta i samma riktning har vi om några år inte många traditionella gårdar kvar. Prisstödet  genererar resurser för den stora leverantören som därför har det lättare att bli ännu större. Detta gynnar knappast den utveckling som leder till mångfald och livskraft.

Jag anser att ett effektivt, miljövänligt och lönsamt jordbruk inte behöver betyda stordrift  Det gäller att finna en modell där även det lilla jordbruket är ett livskraftigt lönsamt alternativ.

• Säkra produktionen i mindre gynnade områden.

Den totala mjölkproduktionen har behållits på i stort sett oförändrad nivå i Jämtland/Härjedalen. Däremot har den koncentrerats till färre gårdar och har i stort sett upphört i stora delar av länet. Härjedalen, Östra Jämtland förutom Ragundadalen är typiska områden. En av orsakerna till att familjejordbruken minskar är bundenheten. Prisstödet genererar för lite på den lilla gården. Många har inte råd att leja avbytare i tillräcklig omfattning. Prisstödet har inte haft tillräcklig effekt.

Prisstödet på mjölk får även oönskade effekter!

• Utformningen av prisstödet bidrar till att kalvarna inte får dia.

Bl.a. prisstödet på mjölken och mejeriets subvention av pulvermjölken gör att den ekonomiskt sinnade bonden väljer att sälja mjölken och köpa mjölkersättningen. Ju högre stödområde man bor i desto större anledning att göra så. Det blir ändå en billigare uppfödning med pulver delvis på grund av prisstödet på mjölk.

• Utformningen av prisstödet försvårar en övergång till ekologiskt lantbruk.

Stödet är kopplat till produktionsvolymer och en ekologisk produktion i balans avkastar ofta mindre. Det kan för många verka osäkert om lönsamheten kommer att vara tillräcklig vid en övergång.

• Utformningen av prisstödet gynnar bildandet av stora gårdar.

Överproduktionen som skapats av industrijordbruket pressar produktpriserna. De totala stöden som den lilla gården får är inte tillräckliga även om den lilla gården många gånger är väl så effektiv som den stora. Det är svårare att ta ledigt. Den lilla gården är inte så attraktiv för den unga generationen eller svår att komma över. Ofta behålls den som bostad. Marken arrenderas ut.

• Är mjölken lokalt producerad?

Ju mer en ko mjölkar desto mer stöd genererar hon. Jag vet inte säkert men tror att minst hälften av all mjölk som produceras i Jämtland produceras med hjälp av kraftfoder odlad långt härifrån, ja ända borta i Sydamerika. Bl.a. används den värdefulla sojan. Vad vet vi om hur det kraftfodret är producerat?

Mejeriet förmår för närvarande inte att tillverka och sälja lokala produkter till ett pris nämnvärt höjer mjölkens värde. Man tjänar mest på konsumtionsmjölk. I stället tvingas mejeriet att tillverka produkter som säljs till underpris t.ex. mjölkpulver. Pengarna måste tas någonstans och när inte priset på bulkvarorna går att höja blir avräkningspriset till mjölkbönderna lägre än vad det borde vara. Vi måste producera ännu mer för att kompensera oss.

• Kor mjölkar inte många år i genomsnitt.

Prisstödet på mjölk bör förändras.

Den nuvarande utformningen av prisstödet är inte bra.

En ny modell bör skapas. Några diskussionsförslag från mig.

·         Fullt prisstöd till de första 6500 kg mjölk per ko som levereras. Därefter gradvis sjunkande.

·         Prisstödet kopplas till gårdens egen försörjningsgrad av foder.

·         Prisstödet relateras till gårdens storlek så att det successivt minskar för att upphöra över ett vist djurantal. Detta kan även gälla för stödet till öppet odlingslandskap.

·         Titta på det system som tillämpas i Frankrike eller länder där som lyckas med målsättningen att ha ett differentierat jordbruk.

Frågan är komplicerad. Jag är medveten om att systemet inte går att ändra över en natt. Inför östutvidgningen av EU kommer dock mycket ändå att förändras. Gårdarna som valt strategin att producera en bulkvara kan få det kärvare. Tvingas dom lägga ner blir det inte mycket kvar av jordbruk i vår byggd.

Därför måste vi se till att familjejordbruket överlever.

Stuguns LRF begär att länsförbundet agerar för en förändring av prisstödet efter de förslag som beskrivits.

Stuguns  LRF begär också att länsförbundsstyrelsen agerar för att skapa en idé för hur ett uthålligt, konkurrenskraftigt lantbruk  i Jämtland/H kan se ut.

John-Erik Johansson. Mjölkbonde i Stugun.